How does it feel?
Det är frågan - how does it feel? - hur känns det? - att leva ett normalt liv utan anorexian?
I natt har jag drömt om livet på anorexi avdelningen jag låg på, när jag vaknade så trodde jag att jag var kvar i Göteborg på sjukhuset. Förstod inte alls var jag var . . . Men självklart blev jag GLAD då jag upptäckte att jag var hemma <3 För jag längtar INTE överhuvudtaget tillbaka till sjukhuset!!! Usch och fy :-( Jag hatade tiden på sjukhuset. Grät i princip var kväll där för att det var så jobbigt! Men idag är jag ändå glad över de nio månaderna som jag fick hjälp och stöd på sjukhuset! För jag har behövt det!!! Utan personalens, familjens, vännernas stöd så hade jag aldrig orkat! Då hade jag inte suttit här idag, då hade jag varit död. och det är inget att sträva efter att dö då man är 20 år!
Tyvärr är anorexi inte "bara" ett sätt att visa för sig själv och alla andra att någonting är fel, det är också det långsammaste sättet att begå självmord på . . . Fruktansvärt hemskt men sant . . .
Det är detta som man måste ändra på - Jag måste se framåt och inse att svälten bara ger mig mer problem och mer jobbiga tankar! Jag skall bara göra saker som jag mår bra av!!! Det gäller mig som tusentals andra!
Jea fann styrkan att ta sig ur anorexin, Anna har också kommit ur svälten! Jag är på väg, jag skall inte snava, jag skall orka hela vägen igenom!!! That´s it!!! Livet - here I come <3
Hoppas ni alla får det bra!
Varma kramar, Katie
I natt har jag drömt om livet på anorexi avdelningen jag låg på, när jag vaknade så trodde jag att jag var kvar i Göteborg på sjukhuset. Förstod inte alls var jag var . . . Men självklart blev jag GLAD då jag upptäckte att jag var hemma <3 För jag längtar INTE överhuvudtaget tillbaka till sjukhuset!!! Usch och fy :-( Jag hatade tiden på sjukhuset. Grät i princip var kväll där för att det var så jobbigt! Men idag är jag ändå glad över de nio månaderna som jag fick hjälp och stöd på sjukhuset! För jag har behövt det!!! Utan personalens, familjens, vännernas stöd så hade jag aldrig orkat! Då hade jag inte suttit här idag, då hade jag varit död. och det är inget att sträva efter att dö då man är 20 år!
Tyvärr är anorexi inte "bara" ett sätt att visa för sig själv och alla andra att någonting är fel, det är också det långsammaste sättet att begå självmord på . . . Fruktansvärt hemskt men sant . . .
Det är detta som man måste ändra på - Jag måste se framåt och inse att svälten bara ger mig mer problem och mer jobbiga tankar! Jag skall bara göra saker som jag mår bra av!!! Det gäller mig som tusentals andra!
Jea fann styrkan att ta sig ur anorexin, Anna har också kommit ur svälten! Jag är på väg, jag skall inte snava, jag skall orka hela vägen igenom!!! That´s it!!! Livet - here I come <3
Hoppas ni alla får det bra!
Varma kramar, Katie
Kommentarer
Trackback
