Vi kan Vi vill tillsammans!

hej alla:)

just nu sitter jag på tåget mellan malmö o ystad. ska hälsa på min lilla mamma. hon kommer o hämtar mig i stan o sen kör vi hem till henne. hennes kärlek kommer oxå o vi ska grilla om vädret håller sig *mysigt*. tänkte försöka få henne till att ta en omväg till hemmakväll o köpa en mumsig godispåse:P
idag va min sista dag på jobbet i butiken. skönt men kändes konstigt. kan behöva lite semester innan dansen börjar.
sitter o lyssnar på musik samtidigt o väntar på att A ska ringa. skulle prata lite.

chattar samtidigt m katie:D
nu e d bara 2 veckor kvar så ska vi ha en myshelg.

puss o kram skumbanan!!

Man kan inte säga annat än att Anna och jag är på väg. Vi är på väg mot ett fortsatt och värdigt liv. Vi har våra dagar som är jobbiga men de får man ta - det går upp och ner. Så är det i allas liv! Ingenting är en dans på rosor - och det är absolut inte livet! Ingenting i livet är lätt. Så är det bara.
Jag avskyr att gå till ätstörningsenheten, det gör mig nästan sämre. Var gång jag ska dit så styr anorexitankarna mig sönder och samman - det är inget vidare . . . jag skall dit idag men innan ska jag träffa en arbetskompis. Vi skall fika på serveringen på sjukhuset. Det börjar kännas mer okej att fika nu. Alltså anorexin får inte förstöra mer i mitt liv mellan mig och mina vänner mer!!! Den har tagit ifrån mig två år som jag inte kunnat umgås med familj, släkt och vänner samt med mina djur - det skall inte pågå mer!!! Det får inte vara så! Jag är värd att leva, borde vara så. Hoppas jag!

Anna och jag har båda legat inlagda på sjukhus länge, jag gör det fortfarande även om jag är hemma nu då avdelningen har semester stängt. Men jag säger detta - jag kommer att ha legat på sjukhus i nästan nio månader på grund av min anorexia och ALDRIG NÅGONSIN igen!!! FY!!! Dumma anorexi - du förstör - tar ifrån mig min frihet och mitt liv. Var gång jag är glad för någonting så straffar jag mig själv efteråt - varför? - Jo anorexin har resulterat i att jag aldrig kan tillåta mig själv att må bra - men det skall bli ändring på det nu! Jag finns, jag lever för att jag får lov till det!

Hoppas att ni alla får en bra dag!
Varma kramar, Katie

har fått höra att d ligger reklam på vår blogg om bantning osv.
bara så alla vet så e detta inget vi valt själv!!
d e d första vi kommer välja bort!!

ha en fortsatt bra dag:)

hur vet andra att man är frisk?
jo genom vågen som katie berättade i sitt inlägg.
är det bara där man är frisk? vikten? NEJ!! det är ju inte där det sitter. visst har det en oerhört stor betydelse. man tänker klarare om man har en ok vikt. men man är ju inte "frisk". alla tankarna då? vad händer m dom?
man vet ju inte hur det är om man inte själv haft dessa starka tankar. jeanette vet hur våra tankar snurrar. hon vet att det går att bli fri från dom. när hon säger det kan man våga tro att det är sant. men de gånger som jag fått höra det av personal på sjukhus tvivlar man enormt mycket. där har man sagt att man blir frisk om man går upp i vikt. jag har gått upp i vikt. har jag blivit frisk av det? NEJ! visst har jag kanske blivit bättre på en del plan med hjälp av viktuppgång, men resten då? varför har ingen tagit tag i mina tankar!! svaret är enkelt: ingen som vågat!
är jag farlig?
är jag någon man ska vara rädd för?
den bilden har jag fått flera gånger. speciellt de gånger jag suttit med tvångsvård, extra-vak osv. någon som suttit och stirrat på mig, följt med mig på toa och allt annat. ibland har jag verkligen kännt mig farlig.
usch nej!
dit vill jag inte igen. och jag önskar o hoppas att det finns något man kan göra för att underlätta för andra när dom befinner sig i någon av dessa situationer.

KATIE!!
du vet var jag finns o att jag älskar dig min fina vän.
nu är det inte många dagar kvar!! i augusti ses vi!! :)
då är det mannekäng i malmö som gäller:)
så alla som inte har nåt att göra på malmöfestivalen : kom o kolla på oss när vi går mannekäng=)

stora styrkekramar till alla

Anna och jag kommer att lyckas - jag vill tro och hoppas på det!!! och vi kommer att lyckas ge en bit av våra liv till att förbättra ätstörningsvården!!! Någonting måste göras. I september så skrivs jag ut från sjukhuset . . . då anses det att jag är frisk, klarar mig själv. Efter att ha legat på sjukhus i sammanlagt 8½ månad så skall jag tillbaka till verkligheten och då skall jag börja att jobba igen efter att ha varit sjukskriven sedan november 2008.
Jag är rädd . . . "hur kommer jag att orka, hur skall jag våga att fortsätta vara frisk" . . . Tankarna på svälten finns ständigt där! Men Anna och jag skall bli friska från våra ätstörningar nu! För så många där ute behöver mer hjälp! Hjälp att få bli friska och överleva sin anorexi! Mer hjälp och stöd än den som Anna och jag får och fått längs vägen!

Läs artikeln i Aftonbladet som stod måndagen den 20 juli i Aftonbladet : http://www.aftonbladet.se/wendela/article5535187.ab
Där intervjuades Annas och min vän Jeanette Jensen om att ätstörningsklinikerna i Sverige stänger under semester tider och de unga anorexi patienterna skickas hem där familjerna får ta hand om sina döttrar. Jag var en av dem, och den unga tjejen Jeanette nämner som hon hjälper är jag . . . Mina föräldrar får ta hand om mig nu när den avdelningen i Göteborg som jag ligger inlagd på har stängt under fyra veckor. Personalen har tagit semester MEN det har INTE min sjukdom gjort!!! När jag var och hälsade på Jeanette så fick hon lägga upp den maten som jag skall äta för det fixar inte jag själv. Nu har vi börjat träna här hemma att jag lägger upp maten som jag skall äta medans mamma eller pappa tittar på och säger hur mycket jag skall lägga upp på tallriken. Utan mamma och pappa så hade jag inte fixat dessa fyra veckor hemma - jag har legat inlagd på sjukhuset i sammanlagt sju månader i sträck nu . . . att plötsligt klara sig själv är svårt - anorexi är en sjukdom som man kan dö av - jag har idagens läge ett normalt BMI - på grund av det anses jag snart "frisk", men i mitt huvud rör sig anorexitankarna som innan . . . Som sagt - ätstörningsvården i Sverige måste förbättras!!! -

Nu skall jag packa väskan för imorgon drar jag till Gudmor i Norge. Skall stanna där med mamma en natt :-) Skall bli trevligt! Här är det fullt upp hela tiden! Idag har jag ridit min ena häst och varit hos kusinerna.
Ni som nu skall lära känna mig kommer att se att jag är en tjej som ÄLSKAR då det händer saker!!! Så mitt liv är rätt hektiskt ;-)
Så dåligt som jag mådde igår önskar jag ingen! Hoppas att de dåliga dagarna kommer bli allt färre för det var ett helvete! Jag vill inte ha ett sådant helvete mer!!!


Ha det så bra alla! :-)
Kramar, Katie

tack lovisa för detta fina jobb du gjort:) helt fantastiskt resultat<3

katie: DU E D FINASTE JAG VET
           DU E D DYRASTE I VÄRLDEN!!
ÄLSKAR DIG MASSOR MIN VÄN O VILL ATT DU TAR HAND OM DIG!<3
D FINNS BARA EN AV DIG O D E DU!!
D FINNS BARA EN AV MEJ O D E JAG!!
D FINNS BARA TVÅ AV OSS
O D E VI!!
<3

Tack alla för härliga kommentarer =)
Kramar från oss!

Annas och min blogg är klar! Inte denna första sida men våra respektive privata sidor är klara!!!
Nu skall jag titta på film och sedan gå och lägga mig - blir till att gå till frisören imorgon - jag längtar - sedan drar jag efter min familj till mormor och morfar i Göteborg!!! Jag längtar!
Jag vet att Anna också varvar ner nu efter dagen med film innan hon skall gå och lägga sig ;-) Vi har koll på varandra!

Men från och med . . . NU . . . startar vi kampen tillsammans mot ett fortsatt liv, ett värdigt liv! Där vi skall förutom att bli fria ifrån vår anorexi sedan också jobba mot ett och samma mål - förbättra ätstörningsvården!
Varma kramar,
Katie

Anna svårt sjuk i sin anorexi. Tillsammans med sin katt Puh julen 2002.


Katie hemma på besök efter fem månader på sjukhus i kampen mot anorexin.


Anna och Katie glada!!! Efter lång tids kamp!



världens bästa Anna!!!



Katie med hundarna Bella och Mia!

Detta med vår blogg ska verkligen blir så spännande:)
Ska bli kul att se hur resultatet blir. Självklart vet jag att det kommer bli bra. Bloggen kommer ha ett fint utseende, även om det faktiskt är INSIDAN som räknas!! Glöm inte det!!

Bara för att jag gillar Kitty och för att rosa är en underbar färg så avslutar jag detta inlägg med denna söta bild:)
Kramar till alla från Anna & Puh.

Här kommer Anna och jag att skriva om våra liv, kampen ut ur vår anorexi. Om våra underbara djur! min hamster Leo, tre hästar, två hundar, katt, 2 marsvin! och Annas katt Puh!
Anna och jag har en dröm och det är att jobba med att förbättra ätstörningsvården i Sverige!!! Vi skall kämpa för att lyckas med våra drömmars mål!
Inom kort kommer vi att ha bloggen fördig "producerad" =)
Vänliga hälsningar, Katie